Det var fysiskt jobbigt att titta ut genom fönstret idag. Det har snöat grymt mycket och temperaturen runt nollan gör att snön blir tung och blöt. I Vanliga fall hade jag inte brytt mig, men just idag är jag ledigt från jobbet och det betyder att jag planerat in en löptur på 8 km. För mig är 8 km jävligt långt och kräver enorm uppladdning och det är inte på några sätt roligt att plumsa i snö i åtta kilometer, inte alls.
Bloggen heter ju "no excuses" och jag beslutade att inte låta snön sätta stopp för mina planer. Drack lite extra vatten och tog med mig en hund ut för att göra stordåd på mitt eget vis.
Efter en liten uppvärmning började jag jogga precis i jämnhöjd med några unga killar som ska bygga ett hus här borta. Första steget höll jag på att ramla ihop av. Det gjorde så inihelvete ont i laterala delen av baksida lår och det krampade sedan i varje steg. Här gällde det ju att inte visa smärta och jag haltade förbi byggarbetarna och försökte se så atletisk ut jag kunde, på flodhästars egna vis.
Baksida lår gjorde sig sedan påmint i 8,7 km i varierande grad, lite bättre och lite sämre. Jag fick faktiskt gå en del av sträckan för att det krampade. Min egna analys är att jag såklart överansträngt mig, vilket man inte behöver vara raketforskare för att förstå.
Vad som mer intressant är, är att jag ägnat en del av förmiddagen åt att kolla löpteknik på nätet. En av dessa videos jag såg belyste bland annat vikten av att röra bäckenet och låta överkroppen hänga med och väl där ute, plumsandes i snön och förbannad över smärtan och hur jobbigt det var så tänkte jag att jag skulle testa. Jag släppte loss bäckenet och fan, det kändes genast bättre i låren. Kanske är det så att jag genom att jogga med ett ganska låst bäcken fått mina utsida lår att ta upp hela stöten och på så sätt tröttat ut dem?
Inte vet jag, men intressant var det allt.
En annan slutsats av dagens studier på nätet gjorde att jag nedslående nog insåg att jag inte alls är eller kommer bli en gasell utan en typisk glidar-flodhäst.
Jo. Nog är det så.
Bloggen heter ju "no excuses" och jag beslutade att inte låta snön sätta stopp för mina planer. Drack lite extra vatten och tog med mig en hund ut för att göra stordåd på mitt eget vis.
Efter en liten uppvärmning började jag jogga precis i jämnhöjd med några unga killar som ska bygga ett hus här borta. Första steget höll jag på att ramla ihop av. Det gjorde så inihelvete ont i laterala delen av baksida lår och det krampade sedan i varje steg. Här gällde det ju att inte visa smärta och jag haltade förbi byggarbetarna och försökte se så atletisk ut jag kunde, på flodhästars egna vis.
Baksida lår gjorde sig sedan påmint i 8,7 km i varierande grad, lite bättre och lite sämre. Jag fick faktiskt gå en del av sträckan för att det krampade. Min egna analys är att jag såklart överansträngt mig, vilket man inte behöver vara raketforskare för att förstå.
Vad som mer intressant är, är att jag ägnat en del av förmiddagen åt att kolla löpteknik på nätet. En av dessa videos jag såg belyste bland annat vikten av att röra bäckenet och låta överkroppen hänga med och väl där ute, plumsandes i snön och förbannad över smärtan och hur jobbigt det var så tänkte jag att jag skulle testa. Jag släppte loss bäckenet och fan, det kändes genast bättre i låren. Kanske är det så att jag genom att jogga med ett ganska låst bäcken fått mina utsida lår att ta upp hela stöten och på så sätt tröttat ut dem?
Inte vet jag, men intressant var det allt.
En annan slutsats av dagens studier på nätet gjorde att jag nedslående nog insåg att jag inte alls är eller kommer bli en gasell utan en typisk glidar-flodhäst.
Jo. Nog är det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar