Jag ber på förhand om ursäkt för de eventuella traumatiska bilder och eventuella minnen detta blogginlägg kommer medföra och för de förlorade arbetsinkomster, sjukhustaxor och spruckna förhållanden den kommer ge. Känsliga läsare varnas och bör omedelbart klicka på länken: kramdjursbutiken.
Ni andra kan fortsätta läsa. På egen risk.
Här om dagen fick jag en fix idé.
Hur fasiken känns det att jogga näck? Är det som när man badar näck? Ni vet att simma i en tjärn sådär en sommardag i bara mässingen, finns det en bättre frihetskänsla?
Funderade ett tag och kom fram till att det skulle bli svårt att ta reda på det här på Ekerö utan att bli hämtad av män i vita rockar. Eftersom jag skulle till jobbet lite senare på dagen så kom jag fram till att det fanns ett sätt att ta reda på det. Löparbandet. (Jo, vi har ett sådant avsett för människor som jag använt till att bygga upp hundarnas fysik innan tävlingssäsongen.)
Iklädd bara mässingen och ett par skor satte jag alltså igång löparbandet för att testa. De första minuterna gick ganska bra och det guppade kanske lite mer än vanligt. Frihetskänslan var dock inte helt som att simma i en tjärn.
Efter ett par minuter till blev jag helt klar över hur näck-löpning påverkade min lekamen. Skavsår mellan låren. Nåt djävulskt.
Här tvingades forna minnen upp till ytan och endast en kvinna med väl tilltagna lår kan förstå hur hemskt det är att befinna sig i ett folkhav, iklädd kjol och med låren skavandes mot varandra. Ska man gå påtvingat hjulbent och riskera att möta någon man känner? Dra in kjolen mellan benen och låtsas att det är shorts? Gå in på apoteket och köpa vaselin och smörja in?
Här stannade jag bandet, för dessa tvångstankar kom alltför nära. Minnen från svunna tider.
Men jag är tammejfan en lärdom rikare;
"Man kan löpa näck från livets problem, det är fullt möjligt. Men skavsåren kommer ikapp dig." Veronica 1980-
Eller för er som hellre vill höra från den lärde:
Ni andra kan fortsätta läsa. På egen risk.
Här om dagen fick jag en fix idé.
Hur fasiken känns det att jogga näck? Är det som när man badar näck? Ni vet att simma i en tjärn sådär en sommardag i bara mässingen, finns det en bättre frihetskänsla?
Funderade ett tag och kom fram till att det skulle bli svårt att ta reda på det här på Ekerö utan att bli hämtad av män i vita rockar. Eftersom jag skulle till jobbet lite senare på dagen så kom jag fram till att det fanns ett sätt att ta reda på det. Löparbandet. (Jo, vi har ett sådant avsett för människor som jag använt till att bygga upp hundarnas fysik innan tävlingssäsongen.)
Iklädd bara mässingen och ett par skor satte jag alltså igång löparbandet för att testa. De första minuterna gick ganska bra och det guppade kanske lite mer än vanligt. Frihetskänslan var dock inte helt som att simma i en tjärn.
Efter ett par minuter till blev jag helt klar över hur näck-löpning påverkade min lekamen. Skavsår mellan låren. Nåt djävulskt.
Här tvingades forna minnen upp till ytan och endast en kvinna med väl tilltagna lår kan förstå hur hemskt det är att befinna sig i ett folkhav, iklädd kjol och med låren skavandes mot varandra. Ska man gå påtvingat hjulbent och riskera att möta någon man känner? Dra in kjolen mellan benen och låtsas att det är shorts? Gå in på apoteket och köpa vaselin och smörja in?
Här stannade jag bandet, för dessa tvångstankar kom alltför nära. Minnen från svunna tider.
Men jag är tammejfan en lärdom rikare;
"Man kan löpa näck från livets problem, det är fullt möjligt. Men skavsåren kommer ikapp dig." Veronica 1980-
Eller för er som hellre vill höra från den lärde:
 Learning is not child's play; we cannot learn without pain Aristoteles (384 f.Kr.-322 f.Kr. |
Ha ha..ja du..jag får inga skavsår mellan benen..men har glömt sportbh vid några jogging tillfällen..ont ont...så påklädd joggar jag��
SvaraRaderaBra! Fortsätt med det! :P
Radera